Blomsterlupinen (Lupinus polyphyllus) är en perenn som skapar dramatiska effekter med sina höga, tätt packade blomspiror. Denna nordamerikanska växt har etablerat sig väl i svenska trädgårdar och blommar från juni till augusti i färger som lila, rosa, blått, vitt och gult. OBS: Blomsterlupin är sedan 15 maj 2026 klassad som invasiv främmande art på den nationella förteckningen och får inte längre avsiktligt odlas i Sverige. Befintliga plantor bör avlägsnas. Denna guide är bevarad som historisk referens och för hantering av redan etablerade bestånd.
Blomsterlupin
Lupinus polyphyllus
Blomsterlupinen, Lupinus polyphyllus, har sitt ursprung i västra Nordamerika, från södra Alaska ner till Kalifornien. Den introducerades till Europa som prydnadsväxt under 1800-talet, där den snabbt blev populär tack vare sina vackra blommor och sin tålighet. I Sverige har den odlats i trädgårdar sedan sent 1800-tal och har sedan dess spridit sig ut i naturen, särskilt längs vägkanter och på skogsbryn. Dess förmåga att kolonisera nya områden beror delvis på den rikliga frösättningen och att fröna kan överleva länge i marken. Idag är den klassad som en invasiv art i Sverige.
Växtens egenskaper och prydnadsvärde
Blomsterlupinen når 60–120 cm höjd och utvecklar tätt packade blomspiror som sträcker sig uppåt längs stjälken. Blommorna kommer i lila, rosa, blå, vit och gul, ofta i vackra kombinationer på samma planta. Bladverket består av handflikiga, grågröna blad som bildar frodiga rosetter vid basen och bidrar till växtens prydnadsvärde även före blomningen.
Som solitär växt blir lupinen ett blickfång, och i större grupper skapar den en färgsprakande effekt. Den är ofta vald som snittblomma och lockar till sig framför allt humlor som söker pollen – observera dock att blomsterlupin inte producerar nektar, vilket begränsar dess värde för nektarsökande insekter. Blomsterlupinen fixerar kväve i jorden, vilket berikar marken den växer i.
Skötselråd för en frodig Blomsterlupin
Plantering och läge
Blomsterlupin trivs bäst i fullt solljus men klarar också halvskugga. Välj en plats med väldränerad jord – växten gillar inte att stå blött. Jorden behöver inte vara näringsrik; lupiner trivs ofta bättre i magrare jordar. Gräv en grop som är dubbelt så bred som rotklumpen och lika djup. Placera plantan så att ovansidan av rotklumpen är i nivå med markytan. Vattna noggrant efter plantering för att jorden ska sätta sig runt rötterna.
Vattning och näring
När lupinen är etablerad är den relativt torktålig och behöver sällan extra vattning utom under längre torrperioder. Undvik övervattning då det kan leda till rotröta. Gödning är sällan nödvändigt – lupiner fixerar själva kväve i jorden. Övergödning kan faktiskt skada blomningen genom att stimulera bladtillväxt på bekostnad av blommor.
Bortpussning för förlängd blomning
Klipp bort vissna blomspiror kontinuerligt under sommaren för att förlänga blomningen och förhindra fröspridning. Detta uppmuntrar plantan att producera nya blommor. När blomningen är helt över, klipp ner hela plantan till marknivå. Eftersom lupinen är invasiv i Sverige är det särskilt viktigt att klippa bort blommorna innan de sätter frö. Lägg blomrester i hushållssoporna, inte i komposten.
Vinterförvaring och delning
Blomsterlupinen är härdig och dör ner till marken på hösten, för att återväxa på våren. Efter några år kan äldre plantor bli mindre blomvilliga. Då kan det vara dags att dela plantan på våren eller hösten för att föryngra den. Gräv upp hela plantan, dela rotklumpen försiktigt i flera delar med en vass spade och plantera om delarna på nya platser.
Vanliga misstag och lösningar
Vanliga frågor
Relaterade växter
Fler i kategorin Perenner
Alla Perenner
