Blomsterlupinen (Lupinus polyphyllus) är en perenn som skapar dramatiska effekter med sina höga, tätt packade blomspiror. Denna nordamerikanska växt har etablerat sig väl i svenska trädgårdar och blommar från juni till augusti i färger som lila, rosa, blått, vitt och gult. OBS: Blomsterlupin är sedan 15 maj 2026 klassad som invasiv främmande art på den nationella förteckningen och får inte längre avsiktligt odlas i Sverige. Befintliga plantor bör avlägsnas. Denna guide är bevarad som historisk referens och för hantering av redan etablerade bestånd.

Blomsterlupin – höga blomspiror för soliga rabatter

Blomsterlupin

Lupinus polyphyllus

Läge: Sol till halvskugga
Härdighet / Zon:Zon 1-7
Höjd: 60-120 cm
Jord: Väldränerad, näringsfattig till medelrik, gärna lätt sur
Vattning: Måttligt, tål torka när etablerad
Blomning: Juni-Augusti
Blomfärg: Lila, rosa, blå, vit, gul (ofta blandade)
Skötsel: Lätt
Användning: Rabatt eller trädgård
Giftighet:Människor: Innehåller alkaloider – kan ge magbesvär vid förtäring, men allvarliga förgiftningar är inte kända hos människa. Kontakta Giftinformationscentralen vid förtäring av större mängd.Djur: Giftig för lantbruksdjur (häst, får, nötkreatur). För sällskapsdjur – rådgör med veterinär vid misstänkt förtäring.
Invasiv status:Ja, främmande invasiv art i Sverige
Odling i Sverige:OBS: Från och med 15 maj 2026 är blomsterlupin upptagen på den nationella förteckningen över invasiva främmande arter (förordning 2026:311). Det är inte längre tillåtet att avsiktligt odla, sälja eller sprida arten i Sverige. Befintliga plantor bör avlägsnas och växtmaterial hanteras som brännbart avfall – inte kompost. Kontakta din kommun eller Länsstyrelsen för aktuell vägledning.

Blomsterlupinen, Lupinus polyphyllus, har sitt ursprung i västra Nordamerika, från södra Alaska ner till Kalifornien. Den introducerades till Europa som prydnadsväxt under 1800-talet, där den snabbt blev populär tack vare sina vackra blommor och sin tålighet. I Sverige har den odlats i trädgårdar sedan sent 1800-tal och har sedan dess spridit sig ut i naturen, särskilt längs vägkanter och på skogsbryn. Dess förmåga att kolonisera nya områden beror delvis på den rikliga frösättningen och att fröna kan överleva länge i marken. Idag är den klassad som en invasiv art i Sverige.

Växtens egenskaper och prydnadsvärde

Blomsterlupinen når 60–120 cm höjd och utvecklar tätt packade blomspiror som sträcker sig uppåt längs stjälken. Blommorna kommer i lila, rosa, blå, vit och gul, ofta i vackra kombinationer på samma planta. Bladverket består av handflikiga, grågröna blad som bildar frodiga rosetter vid basen och bidrar till växtens prydnadsvärde även före blomningen.

Som solitär växt blir lupinen ett blickfång, och i större grupper skapar den en färgsprakande effekt. Den är ofta vald som snittblomma och lockar till sig framför allt humlor som söker pollen – observera dock att blomsterlupin inte producerar nektar, vilket begränsar dess värde för nektarsökande insekter. Blomsterlupinen fixerar kväve i jorden, vilket berikar marken den växer i.

Skötselråd för en frodig Blomsterlupin

1

Plantering och läge

Blomsterlupin trivs bäst i fullt solljus men klarar också halvskugga. Välj en plats med väldränerad jord – växten gillar inte att stå blött. Jorden behöver inte vara näringsrik; lupiner trivs ofta bättre i magrare jordar. Gräv en grop som är dubbelt så bred som rotklumpen och lika djup. Placera plantan så att ovansidan av rotklumpen är i nivå med markytan. Vattna noggrant efter plantering för att jorden ska sätta sig runt rötterna.

2

Vattning och näring

När lupinen är etablerad är den relativt torktålig och behöver sällan extra vattning utom under längre torrperioder. Undvik övervattning då det kan leda till rotröta. Gödning är sällan nödvändigt – lupiner fixerar själva kväve i jorden. Övergödning kan faktiskt skada blomningen genom att stimulera bladtillväxt på bekostnad av blommor.

3

Bortpussning för förlängd blomning

Klipp bort vissna blomspiror kontinuerligt under sommaren för att förlänga blomningen och förhindra fröspridning. Detta uppmuntrar plantan att producera nya blommor. När blomningen är helt över, klipp ner hela plantan till marknivå. Eftersom lupinen är invasiv i Sverige är det särskilt viktigt att klippa bort blommorna innan de sätter frö. Lägg blomrester i hushållssoporna, inte i komposten.

4

Vinterförvaring och delning

Blomsterlupinen är härdig och dör ner till marken på hösten, för att återväxa på våren. Efter några år kan äldre plantor bli mindre blomvilliga. Då kan det vara dags att dela plantan på våren eller hösten för att föryngra den. Gräv upp hela plantan, dela rotklumpen försiktigt i flera delar med en vass spade och plantera om delarna på nya platser.

Vanliga misstag och lösningar

Lupinen blommar dåligt eller inte alls.
Detta beror ofta på för lite solljus, för näringsrik jord eller att plantan blivit för gammal. Se till att plantan får minst sex timmar direkt solljus per dag. Undvik kväverik gödsel. Om plantan är gammal, överväg att dela den på våren eller hösten för att föryngra den och stimulera ny blomning.
Växten sprider sig okontrollerat i trädgården och ut i naturen.
Blomsterlupinen är invasiv i Sverige och sprider sig lätt med frön. För att förhindra detta är det avgörande att klippa bort alla blomspiror direkt efter blomning, innan de hinner sätta frö. Lägg inte blomrester i komposten utan i hushållssoporna. Om plantor har etablerat sig där de inte önskas, gräv upp dem noggrant med rötterna.
Bladlöss angriper lupinerna.
Vid mindre angrepp kan bladlössen spolas bort med en hård vattenstråle. Vid större angrepp använd en lösning av såpa och vatten (cirka 0,5 dl såpa till 1 liter vatten) som sprutas på de angripna delarna. Upprepa vid behov. Uppmuntra nyttodjur som nyckelpigor och parasitsteklar, då de är naturliga fiender till bladlöss.
Blomsterlupinen är giftig och riskerar att skada barn eller husdjur.
Blomsterlupin innehåller alkaloider (bl.a. spartein) som kan ge magbesvär vid förtäring. Allvarliga förgiftningar hos människa är inte kända, men försiktighet rekommenderas – särskilt för barn. Placera lupiner på platser där små barn och husdjur inte lätt kommer åt dem. Informera barn om att inte äta växter från trädgården. Vid misstanke om förtäring, kontakta Giftinformationscentralen eller veterinär. Var extra försiktig vid hantering av fröbaljorna.

Vanliga frågor

Fler i kategorin Perenner

Alla Perenner

Källor och verifiering

•
Giftinformation: Giftinformationscentralen
•
Invasiva arter: Naturvårdsverket
•
Härdighet: Perennagruppen
•
Växtdata: Sammanställt från botaniska databaser