Louise Odier-rosen (Rosa 'Louise Odier') är en Bourbonros från 1851 som blommar rikligt från juni långt in på hösten. Hennes djupt rosa, tätt fyllda blommor sprider en söt, kryddig doft som är typisk för gammaldags rosor. I Sverige växer den bäst i sol till halvskugga och når 150–200 cm höjd. Med rätt placering och grundläggande skötsel blir den en långlivad prydnad i både klassiska och moderna rabatter.

Louise Odier-ros – klassisk Bourbonros med intensiv doft

Louise Odier-ros

Rosa 'Louise Odier'

Läge: Sol till halvskugga
Härdighet / Zon:Zon 1-5
Höjd: 150-200 cm
Jord: Näringsrik, lerhaltig och väldränerad jord med god mullhalt.
Vattning: Regelbundet, särskilt under torra perioder och vid etablering. Vattna vid marknivå för att undvika blöta blad.
Blomning: Juni-Oktober
Blomfärg: Rosa
Skötsel: Medel
Användning: Solitär/Prydnad
Giftighet:Människor: Nej, ej giftig för människorDjur: Uppgifter om giftighet för husdjur saknas från auktoritativ veterinärkälla – rådgör med veterinär vid misstänkt förtäring.
Invasiv status:Ej invasiv
Odling i Sverige:Planteras i full sol till halvskugga i näringsrik, väldränerad jord. Vattna regelbundet, särskilt under torra perioder. Beskäres på våren för att främja ny tillväxt och rik blomning. Kan drabbas av svampsjukdomar som svartfläcksjuka, så placera den luftigt och undvik att blöta bladen vid vattning. Övervintrar bra på friland i de angivna zonerna.

Louise Odier-rosen är en Bourbonros som introducerades 1851 av den franske rosförädlaren Margottin. Bourbonrosorna härstammar från ön Île Bourbon (nuvarande Réunion) där en naturlig korsning mellan en Kinaros och en Damascenerros uppstod. Dessa rosor kännetecknas av sin kraftiga tillväxt, rikliga blomning och ofta intensiva doft. 'Louise Odier' är en av de mest omtyckta sorterna inom denna grupp och har sedan dess spridit blomning i trädgårdar världen över med sin tidlösa skönhet och kraftiga doft.

Växtens egenskaper och utseende

Louise Odier-rosen är en upprättväxande buskros som vanligtvis når 150–200 cm höjd och 100–150 cm bredd. Tillväxten är kraftig och buskig, lämplig som solitär eller i bakre delen av en rabatt. Blommorna är djupt rosa, ibland med lila anstrykning, tätt fyllda med många kronblad i skålform och ofta samlade i klasar.

Doften är söt, kryddig och intensiv – en av de mest uppskattade bland gammaldags rosor. Bladverket är friskt grönt och ganska motståndskraftigt, men kan behöva uppmärksamhet för att undvika svampsjukdomar. Blomningen är återkommande: första blomningen i juni–juli, paus under högsommaren, sedan ny blomning från sensommaren fram till första frosten.

Skötselråd för Louise Odier-ros

1

Plantering och placering

Välj en plats med sol till halvskugga där rosen får minst 6 timmars direkt solljus per dag för optimal blomning. Jorden bör vara näringsrik, lerhaltig och väldränerad. Förbered planteringsgropen genom att blanda upp jorden med kompost eller rosjord för att förbättra struktur och näringsinnehåll. Se till att rothalsen hamnar i marknivå eller något under. Vattna rikligt direkt efter plantering för att etablera rosen.

2

Vattning och gödsling

Louise Odier-rosen behöver regelbunden vattning, särskilt under torra perioder och under etableringsfasen. Vattna vid marknivå snarare än på bladen, då detta minskar risken för svampsjukdomar. Gödsla rosen tidigt på våren med rosgödsel när de första bladen börjar spricka ut. Upprepa gödslingen en gång till under sommaren, efter den första blomningsperioden, för att stimulera ny knoppsättning. Organiskt material som kompost kan också arbetas in i jorden.

3

Beskärning

Beskär Louise Odier-rosen på våren, när björkarnas löv börjar slå ut, vanligtvis i april. Börja med att ta bort alla döda, skadade eller sjuka grenar. Klipp sedan bort alla grenar som växer inåt eller korsar varandra för att skapa en luftig och öppen buske. Korta även in de övriga huvudskotten med ungefär en tredjedel för att stimulera ny tillväxt från basen och rikligare blomning. Under sommaren kan du kontinuerligt klippa bort vissna blommor för att uppmuntra ny blomning.

4

Vinterförberedelser

I de kallare delarna av Sverige kan det vara klokt att vintertäcka Louise Odier-rosen. Kupa upp jord, kompost eller barkmull runt basen på senhösten, efter att marken har frusit till lätt. Detta skyddar rothalsen från sträng kyla och tjäle. I mildare områden är detta oftast inte nödvändigt. Täck inte för tidigt, då det kan stimulera oönskad tillväxt som fryser bort senare. Ta bort täckningen gradvis på våren när frostrisken är över.

Vanliga misstag och lösningar

Svartfläcksjuka och mjöldagg på bladen.
Dessa svampsjukdomar är vanliga på rosor. Se till att plantan står luftigt för god cirkulation och undvik att vattna på bladen, särskilt på kvällen. Plocka bort angripna blad och släng dem (inte i komposten). Vid allvarliga angrepp kan svampmedel användas, men förebyggande åtgärder är mest effektivt.
Dålig blomning eller få knoppar.
Ofta beror detta på otillräcklig näring eller felaktig beskärning. Kontrollera gödselrutinerna – rosor är näringskrävande. Verifiera också att rosen får tillräckligt med solljus. En korrekt utförd vårbeskärning stimulerar ny tillväxt och därmed fler blommor.
Bladlöss angriper knoppar och blad.
Vid mindre angrepp kan bladlössen spolas bort med en hård vattenstråle eller klämmas ihjäl för hand. Vid större angrepp kan såpavatten (en del såpa, tio delar vatten) sprutas på plantan. Nyttodjur som nyckelpigor är naturliga fiender till bladlöss och kan lockas till trädgården.
Rosen fryser tillbaka under vintern.
Detta kan inträffa i kallare områden eller under stränga vintrar. Vintertäck rosen ordentligt genom att kupa upp jord eller barkmull runt rothalsen. Välj en skyddad plats vid plantering och se till att rosen är väl etablerad och frisk inför vintern. Undvik för kraftig gödsling sent på säsongen, då det kan ge veka skott som fryser lätt.

Vanliga frågor

Fler i kategorin Rosor

Alla Rosor

Källor och verifiering

•
Giftinformation: Giftinformationscentralen
•
Invasiva arter: Naturvårdsverket
•
Växtdata: Sammanställt från botaniska databaser