Penningsblomma är en epifytisk växt från Sydostasien som i sitt naturliga tillstånd växer på trädbark i fuktiga skogar. I svenska hem odlas den som krukväxt, där dess långa, tunna rankor klädda med små, tjocka blad skapar vackra gröna kaskader från amplar eller hyllor. Eftersom den är en epifyt behöver den en väldränerad jordblandning och sparsam vattning – två faktorer som gör den överraskande lättskött för den som förstår dess ursprung.
Penningsblomma
Dischidia nummularia
Penningsblomma (Dischidia nummularia) har sitt ursprung i de tropiska regionerna i Sydostasien och norra Australien. Den är en epifytisk växt, vilket innebär att den naturligt växer på trädstammar och grenar i fuktiga skogar. Den klänger sig fast med sina rötter men är inte en parasit; den tar istället upp fukt och näring från luften och det organiska material som samlas på barken. Dess suckulenta blad är en anpassning för att överleva perioder av torka. Ofta lever den i symbios med myror, som bygger bon bland dess rötter och blad, vilket ger växten extra näring och skydd. Denna livsstil förklarar varför den trivs i en mycket luftig och väldränerad jordblandning när den odlas som krukväxt i våra hem.
Penningsblommans karaktär och utseende
Penningsblomma kännetecknas av långa, trådliknande stjälkar som kan bli upp till en meter långa. Längs dessa rankor sitter små, nästan perfekt runda blad parvis. Bladen är tjocka och suckulenta med en grågrön till silvergrön färg – deras form påminner om små mynt, vilket förklarar både det svenska namnet och det latinska artnamnet nummularia (från latinets nummulus, 'litet mynt').
Som en epifyt utvecklar växten ofta luftrötter längs stjälkarna, som i naturen fäster den vid trädbark och absorberar fukt från luften. Blomningen är diskret, med små vita till gulvita blommor som kan dyka upp sporadiskt. Växten odlas främst för sitt dekorativa bladverk snarare än för blommornas skull.
Skötselråd för Penningsblomma i kruka
Placering och ljusförhållanden
Penningsblomma trivs i ljust, indirekt solljus. Ett öst- eller västfönster är ofta lämpligt, där den får mild morgon- eller kvällssol. Undvik intensiv direkt sol under sommaren, som kan bränna de känsliga bladen och orsaka bruna fläckar. Om du bara har ett söderfönster, placera växten en bit in i rummet eller skydda den med en tunn gardin. Under de mörka svenska vintrarna kan den dock dra nytta av ett söderfönster för att maximera ljusintaget. För lite ljus leder till glesa rankor med stort avstånd mellan bladen – ett tecken på att växten sträcker sig efter ljus.
Jord och omplantering
Som epifyt kräver Penningsblomma en extremt luftig och väldränerad jord. Standardiserad blomjord blir för kompakt och fuktig, vilket snabbt leder till rotröta. Blanda själv genom att kombinera orkidéjord (barkbitar) med perlit och en liten del kaktusjord eller kokosfiber – detta imiterar dess naturliga växtmiljö på trädbark. Växten trivs med att ha det trångt om rötterna och behöver sällan planteras om. Omplantering är endast nödvändig vartannat till vart tredje år, eller när rötterna helt fyller krukan. Välj en ny kruka som bara är ett par centimeter större i diameter och se till att den har ordentliga dräneringshål.
Vattning och luftfuktighet
Det vanligaste misstaget med Penningsblomma är övervattning. Tack vare sina suckulenta blad kan den lagra vatten och är därför ganska torktålig. Låt alltid jorden torka ut helt mellan vattningarna. Känn efter med ett finger djupt ner i krukan; om det fortfarande känns fuktigt, vänta några dagar till. När du väl vattnar, gör det grundligt så att allt substrat blir blött och låt överskottsvattnet rinna ut helt. Samtidigt som den vill ha torr jord, älskar den hög luftfuktighet. Spraya gärna bladen med en blomspruta ett par gånger i veckan, särskilt under den torra vinterperioden. Att placera den i ett badrum med fönster eller gruppera den med andra växter kan också hjälpa till att höja luftfuktigheten lokalt.
Näring och gödsling
Penningsblomma har ett mycket blygsamt näringsbehov. I sin naturliga miljö får den näring från nedbrytande organiskt material och regnvatten. Under krukodling räcker det att gödsla mycket sparsamt. Använd en svag, balanserad näringslösning – till exempel en avsedd för orkidéer eller kaktusar – utspädd till halv eller kvarts styrka. Ge näring ungefär en gång i månaden eller varannan månad, men endast under den aktiva tillväxtperioden från vår till tidig höst. Under vintern, när ljuset är svagt och tillväxten avstannar, ska du inte gödsla alls. För mycket näring kan skada de känsliga rötterna och leda till att salter ansamlas i jorden.
