Sötflockel (Stevia rebaudiana) är en värmekrävande ört från Paraguay och Brasilien vars blad innehåller steviolglykosider – föreningar som är 200–300 gånger sötare än socker utan att tillföra kalorier. I Sverige odlas den som ettårig eller krukväxt med frostfri övervintring, eftersom den inte tål frost. Växten når 30–60 cm höjd och ger en konstant skörd av söta blad från våren till hösten, lämplig för te, bakning och matlagning.
Sötflockel
Stevia rebaudiana
Sötflockel, Stevia rebaudiana, har sitt ursprung i Paraguay och Brasilien, där den har använts i århundraden av Guaraní-folket. De kallade den 'kaʼa heʼẽ', vilket betyder 'söt ört', och använde den för att söta drycker som mate, samt i medicinska syften. Växten upptäcktes av européer på 1800-talet av botanikern Moisés Santiago Bertoni. Det var den paraguayanske kemisten Ovidio Rebaudi som i slutet av 1800-talet som förste kemist extraherade och analyserade de söta föreningarna → Den paraguayanske kemisten Ovidio Rebaudi var den förste som i slutet av 1800-talet extraherade och analyserade de söta föreningarna – därav artepitetet rebaudiana. Den kemiska strukturen karakteriserades senare av Bridel och Lavieille (1931). Under 1900-talet började stevia odlas kommersiellt, särskilt i Japan, som var tidigt ute med att godkänna det som livsmedelssötningsmedel. Globalt intresse har ökat stadigt sedan dess, drivet av efterfrågan på naturliga och kalorifria sötningsmedel.
Växtens egenskaper och användning som matväxt
Sötflockel är en kompakt buske som vanligtvis når 30–60 cm höjd i kruka. Bladen är avlånga, lätt tandade och innehåller steviolglykosiderna som ger den intensiva sötman. Dessa ämnen är relativt stabila vid måttlig uppvärmning, men det råder delade meningar om hur väl de tål höga temperaturer som vid bakning – använd gärna sötflockeln i matlagning och drycker där temperaturen inte är alltför hög.
Blommorna är små och vita, men blomningen minskar bladens sötma – många odlare nyper därför bort blomknopparna. Bladen kan användas färska, hackade i te och sallader, eller torkade och malda till pulver som ersätter socker. Färska blad har en lätt lakritsliknande eftersmak som varierar mellan plantor. Växten är perenn i varmare klimat men fungerar som ettårig i Sverige utan övervintring.
En egen sötflockelväxt ger tillgång till en hållbar, kalorifri sötningskälla året om.
Skötselråd för en frodig sötflockel
Välj rätt plats och jord
Sötflockel trivs bäst i fullt solläge eller halvskugga. I Sverige är fullt sol att föredra för maximal tillväxt och sötma. Använd väldränerad, näringsrik och mullrik jord med pH omkring 6,0–7,0. En blandning av krukväxtjord, perlit och sand fungerar väl. Om du odlar i pallkrage, förbättra jorden djupt med kompost. En stor kruka underlättar både tillväxt och övervintring.
Vattning och näring
Håll jorden jämnt fuktig under växtsäsongen, men undvik stående blöt som orsakar rotröta. Vattna när det översta jordlagret har torkat upp lätt. Från vår till sensommar gödslar du måttligt med balanserat flytande näringsmedel varannan till var tredje vecka – övergödsling påverkar smaken negativt. Minska vattning och gödsling inför hösten och övervintring.
Beskärning och skörd
Nyp regelbundet av topparna för att få en buskigare växt med fler blad. Skörda kontinuerligt under sommaren genom att klippa av hela stjälkar eller enskilda blad. Sötman är högst precis innan blomningen. Nyp bort blomknoppar så snart de visar sig för att bevara bladens sötma. Innan övervintring kan du beskära kraftigt för att underlätta hanteringen.
Övervintring i Sverige
Sötflockel är inte härdig och måste övervintras frostfritt. När temperaturen sjunker under 10°C på hösten tar du in krukan till en ljus, sval plats (10–15°C) – ett uterum, inglasad altan eller svalt fönster fungerar väl. Minska vattningen drastiskt och sluta gödningen helt. Plantan kan se trött ut men återhämtar sig på våren. Alternativt odlas den som ettårig och nya plantor drivs från frö eller sticklingar varje vår.
Förökning av sötflockel
Sticklingar är den mest pålitliga metoden. Klipp 10–15 cm långa sticklingar från friska skott på våren eller försommaren, ta bort de nedersta bladen och sätt dem i fuktig såjord eller vatten. De rotar sig inom några veckor. Frön kan också användas men har ofta låg grobarhet. Så dem tidigt på våren inomhus på ytan av fuktig såjord – täck inte över dem då de behöver ljus för att gro. Håll jorden fuktig tills grodden syns.
