Nektarinen är en släkting till persikan med slätt skal och saftigt, sött fruktkött. I Sverige är den utmanande att odla på friland – trädet behöver en lång, varm växtsäsong för att frukterna ska mogna ordentligt. Framgångsrik odling kräver växthus, ett väl skyddat söderläge eller krukodling med vinterförvaring. Med rätt placering, näring och beskärning kan du skörda egenodlade nektariner som överträffar butiksvaran.

Nektarin
Prunus persica var. nucipersica
Nektarinen är en mutation av persikan och har odlats i Asien i tusentals år innan den spreds till Europa och övriga världen. Den är känd för sitt släta skal i jämförelse med persikans ludna yta.
Nektarin – utseende och fruktsättning
Nektarinträdet når normalt 2–4 meter höjd under svenska förhållanden. Lövverket är frodigt och grönt, och på våren (april–maj) blommar trädet med rosa blommor som lockar pollinerande insekter. Frukterna har ett karakteristiskt slätt, glänsande skal i nyanser från gult till rött. Fruktköttet är saftigt och sött, ofta gult med röda inslag nära kärnan. Kärnan är stor och hård och sitter oftast fast i fruktköttet.
För riklig fruktsättning krävs god pollinering och en lång, varm växtsäsong. I Sverige uppnås detta bäst i växthus eller mycket skyddade söderlägen mot vägg. En egenodlad, solmogen nektarin utvecklar en arom och sötma som långt överträffar butiksvaran.
Skötselguide för en lyckad nektarinskörd
Placering och planering
Nektarinträdet kräver full sol och ett extremt skyddat läge i Sverige.
Vattning och näring
Nektarinträd behöver jämn fuktighet, särskilt under fruktsättningen.
Beskärning och pollinering
Beskärning är avgörande för god fruktsättning.
Vinterskydd och övervintring
Nektarinträd är känsliga för frost i större delen av Sverige och behöver skyddas.





