Palsternackan (Pastinaca sativa) är en tvåårig rotfrukt som odlas som ettårig för sin vita, söta pålrot. Den sås direkt på friland på våren och skördas bäst efter första frosten, då stärkelsen omvandlas till socker och smaken blir mer nyanserad. Med rätt förhållanden – djup, lucker jord och soligt läge – är den relativt lättskött. Växtsaften från blasten är fototoxisk och kan orsaka hudirritation vid kontakt med solljus, så använd handskar vid hantering.

Palsternacka – odla rotfrukten från sådd till skörd

Palsternacka

Pastinaca sativa

Läge: Full sol
Höjd: 30-100 cm
Jord: Djup, mullrik, väldränerad
Vattning: Jämnt fuktig
Skörd: Juli-Augusti
Skötsel: Lätt till Medel
Användning: Odling
Giftighet:Människor: Nej, ej giftig för människor. Växtsaften kan dock orsaka hudirritationer och brännblåsor (fototoxisk reaktion) vid kontakt och efterföljande exponering för solljus. Var försiktig vid hantering av blasten.Djur: Uppgifter om giftighet för husdjur är osäkra – roten uppges i vissa källor vara ofarlig att äta för hundar, men växtsaften innehåller furanokumariner som kan orsaka fototoxiska hudreaktioner även hos djur. Rådgör med veterinär vid misstänkt förtäring eller hudkontakt.
Invasiv status:Ej invasiv
Odling i Sverige:Palsternacka odlas på friland och trivs bäst i mullrik, lucker och väldränerad jord samt ett soligt läge. Den sås direkt på växtplatsen på våren. Kan övervintra i jorden i södra Sverige och skördas efter första frosten för sötare smak. Bildar en kraftig pålrot. Var försiktig vid hantering av blasten då växtsaft kan orsaka fototoxiska reaktioner med solljus.

Palsternacka har odlats i Europa sedan antiken och var en viktig basgrönsak före potatisens intåg. Den har förädlats från vilda former och har länge varit uppskattad för sin sötma och näringsinnehåll.

Kännetecken och tillväxt hos palsternacka

Palsternackan bildar första året en kraftig, vitgul pålrot som kan bli 20–30 cm lång eller längre. Ovan jord växer en rosett av fjäderliknande, håriga blad med tandade kanter, ofta 30–100 cm höga. Bladen liknar morötters och dillens – ett naturligt släktskap då palsternacka tillhör flockblommiga växter (Apiaceae).

Om växten får övervintra skjuter den andra året upp en blomstjälk med gula, flocklika blommor som blommar juli–augusti. Rotsystemet är djupt och kan nå 30 cm eller mer, vilket kräver en väldränerad, lucker jord utan stenar. Smaken blir märkbart sötare och mer komplex efter några frostnätter på hösten, då kylan omvandlar stärkelse till naturligt socker.

Odling och skötsel av palsternacka

1

Sådd och förberedelse

Palsternacka sås direkt på friland så snart jorden går att bruka på våren, vanligtvis från mitten av april till slutet av maj. Jorden måste vara djupt grävd, lucker och mullrik – stenar och kompakt jord leder till kluvna rötter. Gör en grund fåra cirka 1–2 cm djup och strö ut fröna med 5–10 cm mellanrum. Vattna rikligt före sådd och håll jorden jämnt fuktig under groningen, som tar 2–3 veckor. Använd alltid färska frön, då palsternackfrön har kort hållbarhet. För att påskynda groning kan du blötlägga fröna i ljummet vatten 24 timmar före sådd eller täcka sådbädden med fiberduk.

2

Gallring och rensning

När plantorna har utvecklat några riktiga blad gallrar du i två omgångar. Gallra först till cirka 5 cm avstånd, sedan slutligen till 10–15 cm mellan plantorna – större avstånd ger större rötter. Gallra tidigt för att ge rötterna utrymme att växa fritt utan konkurrens. Håll rent från ogräs under hela säsongen med försiktig handhacka eller för hand, då palsternacka inte är en stark konkurrent. En lucker jord minskar ogräsbesvären.

3

Vattning och näring

Palsternacka behöver jämn fuktighet, särskilt under torra perioder. Undvik att jorden torkar ut helt, då det gör rötterna träiga. Vattna regelbundet men inte så att jorden blir vattensjuk. Ett lager mulch av halm eller gräsklipp runt plantorna hjälper att bevara fukten och minskar vattningsbehovet. Palsternacka är inte särskilt näringskrävande men uppskattar välgödslad jord. Undvik färsk gödsel, som kan orsaka flera tillväxtpunkter. Ett tillskott av kompost tidigt på säsongen räcker oftast.

4

Skörd och förvaring

Palsternackan skördas bäst från sen höst och långt in på vintern, helst efter första frosten när smaken är som godast. Gräv försiktigt upp rötterna med en grepe för att undvika skador. I zon 1–4 kan du lämna några rötter kvar i jorden under vintern, täckta med löv eller halm, och skörda dem på våren innan de börjar skjuta blad. Förvaras svalt och fuktigt, till exempel i en jordkällare eller i sand i en låda. Använd alltid handskar vid hantering av blasten, då växtsaften kan orsaka fototoxiska reaktioner på huden vid solexponering.

Vanliga problem vid odling av palsternacka

Trög groning
Palsternackfrön har kort hållbarhet och gror långsamt och ojämnt. Använd alltid färska frön från året innan. Blötlägg fröna i ljummet vatten 24 timmar före sådd (fröpriming) eller täck sådbädden med fiberduk för att hålla jorden fuktig. Håll jorden jämnt fuktig under hela groningsperioden på 2–3 veckor.
Kluvna eller förgrenade rötter
Orsakas oftast av stenar eller alltför kompakt jord som hindrar rötterna från att växa rakt ned. Gräv jorden djupt och rensa bort stenar före sådd. Arbeta in rikligt med väl förmultnad kompost för att förbättra jordstrukturen. För högt kvävegödsling kan också bidra till förgrenade rötter.
Morotsflugan angriper blasten
Morotsflugans larver äter på rötterna och orsakar fula gångar och förruttnelse. Skydda plantorna genom att täcka dem med fiberduk direkt efter sådd och under hela säsongen. Undvik att så palsternacka på platser där morötter eller andra flockblommiga växter drabbades av flugan året innan. Vissa sorter är mer resistenta.
Hudirritation vid hantering av blast
Växtsaften från palsternackans blast är fototoxisk och kan orsaka brännblåsor på huden om den sedan exponeras för solljus. Använd alltid handskar och långärmat vid hantering av blasten, särskilt vid gallring och skörd. Tvätta händerna noggrant efteråt även om du använt handskar.

Vanliga frågor

Fler i kategorin Grönsaker

Alla Grönsaker

Källor och verifiering

•
Giftinformation: Giftinformationscentralen
•
Invasiva arter: Naturvårdsverket
•
Växtdata: Sammanställt från botaniska databaser