Svartrot (Scorzonera hispanica) är en klassisk rotfrukt som förtjänar plats i köksträdgården, särskilt för dig som vill skörda färska grönsaker långt in på hösten och vintern. Den långa, svarta roten med vitt fruktkött har en mild, nötaktig smak som påminner om sparris. I Sverige odlas svartrot på friland och är medel till lättskött. Växten klarar svenska vintrar och kan stå kvar i jorden under vintern, vilket gör den till en värdefull vintergrönsak när utbudet av färska grönsaker är litet. Att själv odla svartrot ger både en unik smakupplevelse och glädjen att skörda när de flesta andra grönsaker har avslutats för säsongen.
Svartrot
Scorzonera hispanica
Svartrot har sitt ursprung i södra Europa och Västra Asien, där den länge har odlats som grönsak. Den är känd för sin näringsrika rot och användes redan under medeltiden både som mat och medicinalväxt. Genom århundraden har den förädlats och spritts över världen och är idag en uppskattad vintergrönsak i många kulturer.
Svartrotens unika egenskaper och utseende
Svartrot är en flerårig växt som under första odlingsåret utvecklar en lång, cylinderformad rot täckt av ett mörkbrunt, nästan svart skal. Under skalet döljer sig ett kritvitt rotkött som utsöndrar en mjölkaktig sav när det skärs – därav det alternativa namnet 'fattigmanssparris'. Rötterna kan bli 20–30 cm långa och upp till cirka 2 cm tjocka om de får växa i djup och lucker jord.
Ovan jord bildar växten en rosett av gräsliknande, lansettformade blad som är gröna, ibland med en lätt silverfärgad ton. Under sommarmånaderna, från juni till juli, skickar plantan upp stänglar med gula, stjärnlika blommor som attraherar pollinerande insekter. Dessa blommor brukar knipsas bort under odlingen för att främja rotutveckling.
Under andra året, om roten får stå kvar i jorden, kommer växten att blomma och sätta frö. Om roten lämnas kvar ytterligare ett år riskerar den att bli svampig eller träig och bör då skördas. Svartrot är tålig och klarar sig väl i svenskt klimat.
Odling och skötsel av svartrot
Förberedelse av jorden
Svartrot trivs bäst i djup, mullrik och lucker jord utan stenar, helst med ett pH-värde mellan 6,0 och 7,0. Större stenar eller kompakt jord leder till förgrenade och missformade rötter. Gräv därför igenom jorden ordentligt på djupet – minst 30 cm – och blanda ner rikligt med kompost eller välbrunnen stallgödsel för att förbättra strukturen och näringsinnehållet. En sandig lerjord är lämplig. Om du odlar i pallkrage fyller du den med minst 40 cm djup jord och säkerställer god dränering i botten. Kompakt lerjord rekommenderas inte.
Sådd och plantering
Så svartrotsfrön direkt på växtplatsen från april till juni när marktemperaturen är stabil över 8°C. Så fröna glest, cirka 2–3 cm djupt, med 5–10 cm mellanrum i rader som är 30–40 cm isär. Det är viktigt att så glest, då svartrot ogillar omplantering och gallring. Så fröna för tidigt, när jorden fortfarande är kall, kan få plantorna att gå i blom redan första året, vilket försämrar rotkvaliteten. För att förlänga skördetiden kan du göra successiva sådder med några veckors mellanrum. Fiberduk över sådden påskyndar groningstiden och ger skydd mot skadedjur.
Vattning och gödsling
Svartrot behöver jämn fuktighet, särskilt under torra perioder. Vattna regelbundet för att förhindra att rötterna blir träiga och bittra. Undvik dock att övervattna, då det kan leda till röta. Tillför måttligt med näring under växtsäsongen – ungefär en gång i månaden kan du vattna med flytande näring eller lägga på granulerad grönsaksgödsel. För mycket kväve kan leda till riklig bladtillväxt på bekostnad av rotens utveckling. Håll området rent från ogräs som konkurrerar om vatten och näring.
Skörd och övervintring
Skörda svartrot sent på hösten, från oktober och framåt, helst efter den första frosten. Genom att låta rötterna stå kvar i jorden under vintern och skörda dem efterhand förbättras smaken avsevärt – de blir sötare och krämigare. Täck jorden med ett tjockt lager löv, halm eller granris för att skydda dem från djup tjäle och för att göra det enklare att skörda även när marken är frusen. Gräv upp rötterna försiktigt med en grep för att undvika att skada dem. Skador kan leda till att den mjölkiga saven oxiderar och missfärgar köttet. Förvara skördade rötter svalt och fuktigt, gärna inslagna i fuktig sand eller fuktigt tidningspapper i kylskåp i flera veckor.
