Vattenmelonen (Citrullus lanatus) är en ettårig slingerväxt från Afrika som kan odlas framgångsrikt i växthus och på mycket skyddade frilandslägen. Med förkultivering inomhus, näringsrik jord och riklig vattning under fruktsättningen får du fram egna saftiga frukter. Rankorna blir flera meter långa med stora, flikiga blad, och de söta frukterna är väl värda odlingsinsatsen.
Vattenmelon
Citrullus lanatus
Vattenmelon har sitt ursprung i Afrika och har odlats i tusentals år. Den spreds tidigt till medelhavsområdet och vidare till Asien och Europa. Idag odlas den i varmare klimat över hela världen.
Växtens egenskaper och odling
Vattenmelonen är en ettårig slingerväxt som bildar långa, kraftiga rankor – flera meter långa om de inte binds upp. Bladen är stora och flikigt delade, mörkgröna och frodiga. Rötterna är grunda och sprider sig brett, vilket gör växten känslig för uttorkning.
Blommorna är gula och enkönade, med han- och honblommor på samma planta. Honblommorna känns igen på en liten fruktansats vid basen. För fruktsättning krävs pollinering, oftast av insekter. I växthus utan insekter behöver du handpollinera med en pensel.
Frukterna är stora, runda eller ovala med ett hårt skal i grönt eller randigt mönster. Inuti finns saftigt fruktkött – vanligtvis rött, men även gult eller orange förekommer – fyllt med svarta eller vita frön. Moderna sorter kan vara fröfria.
För mognad krävs en lång, varm växtsäsong med mycket sol. Medelvikten på en mogen vattenmelon är 2–5 kg. Miniatyrvarianter är ofta enklare att lyckas med, och sortvalet är avgörande för framgång.
Skötselråd för lyckad vattenmelonodling
Förkultivering av frön
Börja förkultivera vattenmelonfrön inomhus under senvinter eller tidig vår, cirka 4–6 veckor innan sista frosten förväntas. Så fröna cirka 1–2 cm djupt i små krukor med såjord. Vattenmelonfrön gror bäst vid 25–30 °C, så använd gärna en värmematta. Håll jorden fuktig men inte blöt. När plantorna utvecklat ett par riktiga bladpar och frostrisken är helt över, plus att jordtemperaturen stadigt är över 18–20 °C, är det dags för utplantering. Avhärda plantorna gradvis innan utplantering genom att vänja dem vid utomhustemperaturer under en vecka.
Utplantering och placering
Plantera ut de avhärdade vattenmelonplantorna i växthus eller på ett mycket skyddat, soligt frilandsläge. Jorden ska vara näringsrik, väldränerad och mullrik. Förbättra jorden med rikligt med kompost, kogödsel eller annat organiskt material före plantering. Vattenmelonen behöver mycket utrymme. Om du låter rankorna krypa på marken, räkna med minst 1,5–2 meter mellan plantorna. Ett annat alternativ är att binda upp rankorna, vilket underlättar skötseln och sparar utrymme, men kan kräva extra stöd för de växande frukterna. Pallkrageodling fungerar utmärkt för yteffektiv odling.
Vattning och näringstillförsel
Vattenmeloner är törstiga växter. Under hela växtsäsongen, särskilt under fruktsättning och fruktutveckling, är riklig och regelbunden vattning avgörande för saftiga och söta frukter. Vattna djupt och jämnt, undvik att blöta ned bladen för att minska risken för svampsjukdomar. Vattna vid basen av plantan. För näring, ge flytande näring med jämna mellanrum, cirka varannan vecka, under hela växtsäsongen fram till att frukterna börjar mogna. Ett högt kaliuminnehåll i gödseln kan gynna fruktsättningen. När frukterna närmar sig mognad kan vattningen minskas något.
Pollinering och gallring
I växthus, där insekter kan vara få, kan handpollinering bli nödvändig. Använd en liten pensel för att överföra pollen från hanblommor till honblommor (de med en liten fruktansats). Gör detta under förmiddagen när blommorna är som mest öppna. När de första frukterna börjar utvecklas, är det rekommenderat att gallra till 2–3 frukter per planta för att säkerställa att de frukter som blir kvar får tillräckligt med näring och mognar ordentligt. För tidiga sorter kan man behålla 3–4 frukter. Försök att lägga ett underlag under de växande frukterna, till exempel en träbit eller halm, för att undvika att de får markkontakt och ruttnar.
Skörd och mognadstecken
Att veta när vattenmelonen är mogen är en konst. Ett vanligt tecken är att den fläck på undersidan som legat mot marken ändrar färg från vit eller ljusgul till en djupare gul eller krämig färg. Knacka lätt på melonen – en mogen melon ska ge ifrån sig ett djupt, dovt ljud. Blir ljudet ihåligt och ljust kan den vara omogen. Rankan som förbinder frukten med huvudrankan ska också ha torkat in och fått en brunaktig färg. Låt melonen sitta kvar på plantan så länge som möjligt för att maximera sötman. Skär av den med en kniv och förvara svalt efter skörd.
