Kikärtan (Cicer arietinum) är en ettårig baljväxt som ger näringsrika frön med högt proteininnehåll. Den är fullt möjlig att odla i vårt klimat, särskilt i södra delarna eller väl skyddade lägen med mycket sol. Plantan blir 30–100 cm hög, utvecklar små vita, rosa eller lila blommor på sommaren och bildar små, uppblåsta baljor med 1–2 frön vardera. Från sådd till mogna, torkade baljor tar det 90–120 dagar – en lång växtsäsong som kräver värme och tålamod, men belöningen är intensiv smak och egen proteinkälla.
Kikärt
Cicer arietinum
Kikärtan har sitt ursprung i Mellanöstern och odlades redan för 7500 år sedan. Den är en av de äldsta odlade baljväxterna och har spridit sig över världen som en viktig proteinkälla, särskilt i medelhavsköket och i Mellanöstern.
Kikärtans utseende och växtsätt
Kikärtan är en ettårig baljväxt som utvecklar en upprätt, buskig planta mellan 30 och 100 centimeter hög. Stjälkarna är förgrenade och klädda med små, fjäderlika blad som ger plantan en blågrön framtoning. Bladen är parbladiga med 11–17 små ovala delblad, vilket skapar ett tätt, buskigt utseende. Hela plantan är täckt av fina hår som skyddar den från uttorkning i soliga förhållanden.
Blommorna är små, vita, rosa eller lila och sitter ensamma eller i små samlingar i bladvecken, oftast under juli–augusti. Efter pollinering bildas små, uppblåsta baljor omkring 2–3 cm långa med en något kantig form. Varje balj innehåller vanligtvis ett till två frön – kikärtorna. Fröna varierar i färg från ljusbrunt till grönt eller svart beroende på sort; den vanligaste är den ljusa, gulbruna kikärtan.
Rotnätet är djupt och kraftigt, vilket gör kikärtan relativt torktålig när den väl har etablerat sig.
Odling och skötsel av kikärt
Förberedelse och sådd
Kikärtor kräver full sol och väldränerad, lätt, mullrik jord. Förbered såbädden genom att rensa bort ogräs och blanda in kompost eller kogödsel. Sådd sker när jordtemperaturen stadigt ligger över 15–20 °C, vilket i södra Sverige normalt infaller i slutet av maj till juni. Kikärtan gror bäst vid 20–25 °C i jorden. I kallare delar kan förkultivering inomhus i mars–april vara ett alternativ, med utplantering efter avhärdning när frostrisken är över. Så fröna cirka 3–4 cm djupt med 20–40 cm mellanrum i rader som är 40–50 cm isär. Vattna noggrant efter sådd för att säkerställa god kontakt mellan frö och jord.
Vattning och gödsling
Under etableringsperioden är regelbunden vattning viktig för att jorden ska hållas lätt fuktig. När plantorna etablerat sig blir de mer torktåliga tack vare sitt djupa rotsystem, men vid långa torra perioder är extra vattning nödvändigt, särskilt när baljorna utvecklas. Kikärtor är baljväxter och fixerar sitt eget kväve från luften via symbiotiska bakterier i rötterna, så de kräver inte kvävegödsel. En väl förberedd jord med kompost räcker oftast. Undvik överdriven kvävegödsling då det kan leda till frodigt bladverk på bekostnad av baljproduktion. Ge istället kalium och fosfor om jorden är utarmad, då dessa främjar blomning och fruktsättning.
Skötsel under växtperioden
Håll ogräset borta, särskilt när plantorna är små. Använd gärna ett tunt lager halm eller gräsklipp som marktäckning för att undertrycka ogräs och bevara markfukten. Kikärtor behöver normalt inte stödjas, men om de växer sig höga eller i vindutsatta lägen kan ett litet spaljé eller några stödpinnar förhindra att de lägger sig. Inspektera plantorna regelbundet för att upptäcka eventuella skadedjur eller sjukdomar i ett tidigt skede.
Skörd och efterbehandling
Kikärtor skördas när plantorna har gulnat och baljorna är torra, vilket sker oftast i augusti–september i södra Sverige. Klipp av hela plantan vid marken och häng den upp och ner på en torr, luftig plats för att torka helt. När baljorna är knastertorra kan du tröska ut kikärtorna. Torkade kikärtor förvaras svalt och torrt i lufttäta behållare. Innan konsumtion måste de blötläggas i minst 8–12 timmar och sedan kokas tills de är mjuka, vilket tar cirka 1–2 timmar.
