Rödbetan (Beta vulgaris) är en klassisk svensk grönsak som uppskattas för sin jordiga sötma, vackra färg och mångsidighet i köket. Den är relativt enkel att odla för den som vill njuta av egenodlade grönsaker och kan sås direkt på friland i de flesta delar av Sverige. Förutom den populära roten är även de unga bladen en delikatess, liknande mangold. Att odla rödbetor ger en riklig skörd av både rötter och blad som kan förvaras länge eller konsumeras färska.

Rödbeta – odla rotfrukten från sådd till skörd
Läge: Sol (tål halvskugga)
Höjd: 30–50 cm
Jord: Näringsrik, väldränerad
Vattning: Måttlig, jämn fuktighet
Skörd: Juni-Augusti (andra året)
Skötsel: Lätt till Medel
Användning: Odling
Giftighet:Människor: Nej, ej giftig för människorDjur: Ej giftig för hundar, katter och hästar enligt ASPCA; stora mogna blad innehåller oxalsyra — rådgör med veterinär vid misstänkt förtäring av stora mängder
Invasiv status:Ej invasiv
Odling i Sverige:Rödbetor, mangold och andra Beta vulgaris-varianter odlas i hela Sverige som ettåriga grönsaker. Sådd sker direkt på friland från april till juni. Trivs bäst i näringsrik, väldränerad jord med ett pH mellan 6,0 och 7,0. Regelbunden vattning och gallring är viktigt för god skörd. Härdighet som perenn är ej relevant då den odlas ettårigt för skörd.

Rödbetan härstammar från strandbetan som växter vilt i Medelhavsområdet. Den har odlats i tusentals år för både sina blad och rötter och har genom förädling gett upphov till dagens rödbetor, mangold, sockerbetor och foderbetor. Den är en av de äldsta kulturväxterna.

Om rödbetan – en mångsidig grönsak

Rödbetan tillhör familjen amarantväxter och är en tvåårig växt, men den odlas nästan uteslutande som ettårig i Sverige för sin rot. Den består av en köttig, rund eller cylinderformad rot som kan variera i färg från djupröd till röd-vitrandig, beroende på sort. Ovan jord växer stora, saftiga blad med tydliga röda stjälkar och nerver, som också är ätliga och näringsrika. Bladverket kan bli upp till en halvmeter högt och bildar en frodig rosett.

Rödbetor finns i flera varianter som skiljer sig i färg, form och storlek. Klassiska runda, mörkröda rödbetor är vanligast, men det finns även avlånga sorter, samt sorter med vit, gul eller rosavitt randig rotfärg. De olika sorterna har också olika mognadstid, vilket gör det möjligt att välja sorter för tidig eller sen skörd. Blasten är oftast mörkgrön och kan skördas som babyblad eller fullstora för att användas som mangold.

Blomningen sker normalt sett andra året hos övervintrade plantor, då en stängel skjuter upp med små gröngula blommor som utvecklas till frön. I ettårig odling är det primärt roten och bladen vi eftersträvar i köket.

Odla rödbetor – steg för steg

1

Förberedelse och sådd

Välj en solig till halvskuggig plats med väldränerad, näringsrik jord. Rör ner rikligt med kompost, stallgödsel eller annat organiskt material för att förbättra jordens struktur och gynna rotutvecklingen. Odla rödbetor direkt på friland från april till juni när jorden har värmts upp till minst 8–10 °C. Optimal groningstemperatur är 15–20 °C. Så fröna, som egentligen är små fröbunkar innehållande flera frön, 1–2 cm djupt med 5–10 cm mellanrum i rader cirka 30 cm från varandra. Vattna noggrant efter sådden för att underlätta groning. Direktsådd rekommenderas för bäst rotutveckling.

2

Gallring och omplantering

Efter att fröna har grott och plantorna är cirka 5–10 cm höga är det dags att gallra. Eftersom varje fröbunke kan ge upphov till flera små plantor är gallring avgörande för att få stora och välutvecklade rötter. Gallra så att det blir 5–10 cm mellan varje planta. De bortgallrade plantorna behöver inte kastas utan kan gott ätas som späda blad i sallader. Om du är försiktig kan du även omplantera de bortgallrade småplantorna på en annan plats – se bara till att vattna dem rikligt efter omplanteringen för att minimera stressen.

3

Vattning och näring

Rödbetor behöver en jämn fuktighet, särskilt under torra perioder och när rötterna växer till sig. Vattna regelbundet men undvik att jorden blir vattensjuk. Ett lager gräsklipp eller halm runt plantorna kan hjälpa till att bibehålla markfukten och minska behovet av vattning. Extra näring, i form av en balanserad grönsaksgödsel eller flytande näring, kan ges var tredje till fjärde vecka under växtsäsongen för att främja god tillväxt. Tänk på att för mycket kväve kan ge större blad men mindre rötter, så en balanserad gödning är att föredra.

4

Skörd och förvaring

Rödbetor är redo att skördas cirka 8–10 veckor efter sådd, beroende på sort och önskad storlek. Dra upp en rödbeta för att kontrollera storleken. Skörda rötterna när de är små och möra (cirka 5–8 cm i diameter) för bästa smak, eller låt dem växa sig större. Vrid eller klipp av blasten cirka 5 cm ovanför roten för att förhindra att roten torkar ut vid förvaring. Unga blad kan skördas löpande som babyblad till sallader. Rödbetor kan förvaras svalt och mörkt, gärna i sand eller torv, och håller i flera månader. De går även utmärkt att koka, tärna och frysa in eller syra för långtidsförvaring.

Vanliga problem och lösningar

Små eller missformade rötter
Detta beror ofta på bristande gallring, dålig jordstruktur eller för lite utrymme. Se till att gallra plantorna ordentligt. Förbättra jorden med kompost för att göra den luftigare och mer näringsrik. Säkerställ att rödbetorna har tillräckligt med plats mellan varandra för att utveckla fullstora rötter, cirka 10–15 cm per planta.
Gröna rötter eller färgförlust
Rödbetor kan få gröna partier högst upp på roten om de utsätts för solljus. Detta är inte skadligt men kan påverka smaken något. Kupa upp jord runt rödbetorna när rötterna börjar synas ovan jord för att skydda dem från ljus. Se också till att de trivs i en jord med jämnt pH och inte för mycket kväve.
Bladlus på blasten
Bladlöss kan angripa rödbetornas blast. Vid mindre angrepp kan de spolas bort med en hård vattenstråle eller klämmas sönder för hand. Vid större angrepp kan du använda såpvatten (1–2 msk såpa per liter vatten) som sprutas på bladen, alternativt neemolja. Locka nyttodjur som nyckelpigor och guldögonsländor till trädgården för naturlig bekämpning.
Gula eller vissna blad
Gula blad kan bero på för lite vatten, näringsbrist eller för tätt mellan plantorna. Se till att vattna regelbundet och tillsätt gärna en balanserad gödning. Gallra plantorna om de står för tätt. Om bladen vissnar kan det också vara tecken på rotröta i vattensjuk jord, så se till att jorden är väldränerad.

Vanliga frågor

Fler i kategorin Grönsaker

Alla Grönsaker

Källor och verifiering

•
Giftinformation: Giftinformationscentralen
•
Invasiva arter: Naturvårdsverket
•
Växtdata: Sammanställt från botaniska databaser